Bullar å bång

Hej.

Idag pratade jag en del i telefon på jobbet. Det var hyfsat roligt. Snackade bland annat med en arg, känd Sverigedemokrat som gjorde att jag inte fick äta lunch med hon som bjöd på bullar. Jäkla SD.

Vi hade också gympapass med… vad ska vi kalla henne då… hmmm… vi kör på Agnes för tillfället. Det var roligt. När jag hälsade på Agnes i deras rum såg jag också en annan superung kille som jag snackade massa litteratur med på en fest. Jag lovade då att ge honom en bok. Så jag sa till honom att imorrn ska jag ta med mig boken! Den är nedpackad, ta det lugnt. Han blev glad. Boken är David Copperfield, och är den bok som fick mig att börja studera litteratur. Tänkte packa ned massa andra böcker som jag vill ge bort, men bäst att börja smått. Jag blir så jäkla superhajpad så fort nån visar något intresse för läsande eller skrivande!

Senare ringde det en enda telefonsignal på Evas jobbtelefon. Hon tog på sig headsetet men personen som ringde la på. Detta kunde hon inte förstå så hon frågade sig själv i typisk Eva-anda ”Nämen? Vad hände nu?” sen väntade hon några sekunder och fick ingen respons. Hon gav sig inte. ”Vad hände nu? Vad hände? Vad hände?”

Jag som för tillfället var väldigt koncentrerad på en jobbig arbetsuppgift sa då lite smådrygt (jag är extremt sällan dryg, och i så fall bara mot folk jag gillar): ”Jaa du Eva… Det är VÄLDIGT svårt för mig att svara på! Men det verkar som att någon ringde och sen la på?!” Det var då det började brista för henne. Som tur var blev hon inte ledsen. Hon började istället skratta så hon började gråta. Det slutade med hon travade upp till sitt gamla kompisgäng där hon jobbade tidigare. Eva är rolig, trygg och näpen.

Jag fick lite senare småpanik för jag hade tappat bort min mobil. Eva ringde den men vi hörde ingen signal. Jag sprang ned på toaletten och såg den där. Den hade säkert legat där i över en och en halv timme. Cred till kollegorna på bygget att ingen snodde den. Jag sprang ut från toan och andades ut. Dels för mobilen var funnen och dels för att det luktade så illa där inne.

Så småningom spreds ryktet om att det var bullar på gång. Och jag fick en bulle till slut! Det var… svårt å komma på meningsfulla namn alltså. Jag kör ännu ett tillfälligt namn tills jag kommer på nåt bättre och kallar henne Sansa. Det var hon som bjöd på fikat. Hon är också förjäkla rolig. Och cool som fan.

Och idag lyssnar jag annars på Country House av Blur. För jag är glad, nostalgisk och lite uttråkad.

Och boktipset får bli David Copperfield. Extremt bra bok att läsa om man är ung man som tycker att man lider och vill bil kär. Gråta på beställning-inlägget som är låst handlar för övrigt om David Copperfield och den enda scen från en bok som faktiskt kan få mig att gråta varje gång. Och jag gråter aldrig, speciellt inte när jag läser. Aja, nog för idag. Har vi tur kan jag skriva några rader om Sansa och Eva eller någon annan imorgon. Hoppas på att Junior är tillbaka också för jag saknar honom lite.

Hej då.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.