Schedule 50 followers goal HYPE!!!!

The goal is to hit 50 followers (currently at 40) by the end of November! Please help me!

Here is the schedule of what and when I will play. I’ll let you know on twitter Chogoling_ if schedule changes.

I will almost certainly play more than the schedule implies.

November

TIME IS Central European time, GMT/UTC+1

CHILL SATURDAY 22: No schedule, random games, random times. (Probably Hearthstone and The Witcher)

CHILL SUNDAY 23: No schedule, random games, random times. (Probably Hearthstone and The Witcher)

FALLOUT MONDAY 24: 09.30-12.00 = Fallout New Vegas | 18.00-21.00 = Fallout New Vegas

FALLOUT TUESDAY 25: 09.30-12.00 = Fallout New Vegas | 18.00-21.00 = Fallout New Vegas

FALLOUT WEDNESDAY 24: 09.30-12.00 = Fallout New Vegas | 18.00-21.00 = Fallout New Vegas

FALLOUT THURSDAY 25: 09.30-12.00 = Fallout New Vegas | 18.00-21.00 = Fallout New Vegas

FALLOUT FRIDAY 24: 09.30-12.00 = Fallout New Vegas | 18.00-21.00 = Fallout New Vegas

DSC05913

Infinite Space

Ett av de bästa erfarenheterna på DS. Ett definitivt hidden gem. Enda riktigt minus är att det kräver en jävla massa tid.

För det första utspelas det i rymden. Jag älskar det. Fantasy-rollspelen har krossat SciFi-RPGs sedan rollspelens början och som SciFi-fan är det ibland svårt att erkänna.

Men när ett spel som Infinite Space dyker upp spelar det liksom ingen roll. Jag är bara tacksam för att jag fått spela just det här spelet.

Man spelar en Zero-G Dog som är slang för en slags rymdutforskare som inte riktigt bryr sig om reglerna och helst vill spendera sitt liv på ett rymdskepp, åkandes från galax till galax. Det håller så klart inte för ett spel som för mig tog 50 timmar att ta mig igenom, så en story slängs in däremellan.

Och vilken jävla story sen. Spelet är uppdelat i två akter. Den första akten innehåller kapitel som är som random Star Trek-avsnitt. Man utforskar nya galaxer och planeter, hjälper folk genom sidemissions, snackar skit i rymdbarerna och bygger sakta men säkert upp en flotta, samtidigt som rykten sprider sig om ett stort intergalaktiskt hot.

Akt 2 spolar fram allting 10 år. Det är då spelet verkligen drar igång på allvar. Nånting hotar universum, man vet inte riktigt vad. Vänner blir till fiender, familjen blir till främlingar och chillatmosfären från Akt 1 är helt bortblåst.

Flera snabba vändningar, nästan alltid extremt bra tajmade

När man börjar tröttna på de generiska dialogerna som inte säger någonting (alla RPG lider av detta i något stadie), dör plötsligt en av huvudpersonerna, eller den gode Yuri (huvudpersonen) hugger huvudet av någon dum pirat och helt plötsligt står man där med WTF-face och blir intresserad igen.

Krig, kärlek, tårar och humor bryts av med timmar av att skräddarsy sina rymdskepp och sin besättning. Det är antagligen här som många gamers blir avskräckta. Trots en riktigt välbyggd tutorial som flyger med i skeppet (du kan kolla upp specifika stats, vapen, powerups, planeter och allt annat du undrar över när du vill), så är det fantastiskt mycket att hålla reda på.

Vid en första anblick blir man rädd. Så jävla mycket stats, så jävla mycket karaktärer och så många frågor om vad som är bättre än det andra. Men tar man det lugnt och inser att spelet är ganska logiskt i sin struktur blir det plötsligt lite behagligare.

Svåra stats, men magkänslan fungerar ofta.

Möter du till exempel ett skepp som one shottar dig när du flyr, ja, släng in en motor som fokuserar på battle speed snarare än cruising speed, rusa mot fienden och kör meleefight istället. Dör du i meleefighten? Släng bort dina nyinköpta lasrar, köp en uppdaterad medic station, ser över din melee-crew och bygg kanske ett gym. Statsen är svåra att förstå, men många gånger räcker magkänslan bra.

Jäkligt många att hålla reda på

Då en av spelets största styrkor är mängde av möjligheter att fixa och trixa med sitt skepp och sin besättning, blir det också en del karaktärer att hålla reda på.

Ska man vara rättvis så är det endast ett fåtal av karaktärerna som faktiskt ”spelar roll” i storyn och som sköter majoriteten av dialogen. Men ibland flikar någon artillerimästare eller styrman in som du glömt bort för länge sen och istället för att koncentrera sig på vad hen säger, tänker man bara ”vem fan är du nu igen?”

En trevlig sak är att de flesta karaktärernas bakgrundshistorier går att gräva sig in i om man verkligen vill nörda ner sig. Men för de flesta av oss som inte riktigt orkar med New Game Plus-mekanik och omspelningar blir det lite väl mycket emellanåt, hur smart framställda karaktärerna än är.

Ok, ska inte drabbla på med. Jag älskade spelet. Lite segt mot slutet men annars har jag inget speciellt att klaga på.

5/5

DSC05889

Theme Park

Det här är en portning av det gamla PC-spelet av Bullfrog. Riktigt bra, klassisk nöjesfält simulator med massor av extragrejer, såsom att handla med aktier, gå på möten, forska fram nya åkattraktioner och så vidare.

Basic men svårt på alla sätt och vis. Jag älskar det här spelet till PC och det är lika bra till DS. Lite jobbigt att scrolla mellan menyer, men annars fint.

Gillar man simulatorspel så är det här ett måste till DS:n

4/5