Oj vad mycket som hänt

Ja, det har hänt mycket. Men vet inte var jag ska börja.

Och vill inte censurera något men måste nog lite det ändå. Jag har fått ett nytt jobb som jag inte förväntade mig. Det känns jättekul men jag måste ställa om i huvudet. För en del av mig, när söndagsångesten började komma i morse för ännu en halvt bortkastad helg, tänkte jag: ”Har jag verkligen gett upp min dröm för lite extra cash?”

Jag hade verkligen bestämt mig att testa på skrivandet. Och var så nöjd med dealen som vi kommit fram till. Men jag fick ett nytt förslag. Och blev smickrad och glad. Och sa till slut ja för jag tror det blir kul. Det känns bra nu när jag reflekterat lite men måste verkligen ställa om lite för att orka satsa 100 % på detta. Det går bra!

Det finns ett slutdatum på det nya jobbet. Så jag har ju inte gett upp, bara skjutit upp det. Och största inspirationen från skrivandet kommer från jobbet å alla människor där. Så jag ser det som några extra månader att samla material (inte jobbskvaller, bara observera människor,  försöka leva och skapa äventyr, dokumentera allt som händer och någon gång göra något vettigt av det).

Äventyr

Jag har lånat bil av två kompisar i veckan. Jag storhandlade och åt mat med Agnes och det var kul. Jag minns inte exakt vad vi pratade om. Men det var lättsamt och precis det jag kände för! Ville göra fler grejer men blev inte så. Jag är nöjd att jag använde den lite i alla fall :)

Jag har också gått promenad med Zachäus igen. Han peppar mig att skriva blogg och noterade att jag faktiskt nämnt honom tidigare i bloggen, men då under namnet David. Men nu är det alltså Zachäus vi kallar honom. Det var intressant. Vi pratade om roliga och allvarliga saker. Bland annat att jag ibland kommer på mig själv att göra konstiga ljud på jobbet eller när jag är ensam. Ibland kan jag bara viska ”FUCK FUCK FUCK!” Jag noterade det efter att jag spelade in mig själv på en av mina gamingstreams. Och anledningen till att jag gör det är att jag tänker på pinsamma situationer jag råkat ut för i livet. Och då måste jag liksom få ur mig den jobbiga känslan jag får på något sätt :D Skumt hur dessa erfarenheter lever vidare så länge inuti en. Idag skäms jag väldigt lite, speciellt på senaste tiden. Men jag tycker fortfarande det är KUL med pinsamma situationer. Jag är dålig på att småprata, men jag gillar att försöka. För det blir roligt oftast och leder till skratt, åtminstone för mig :)

I fredags var det AW och det var jättetrevligt. Vi gick ut efteråt och sen smög jag iväg i vanlig ordning. Vet inte varför jag alltid gör så :D Men det måste sluta. Det är ett mål jag har. Nästa gång stannar jag längre. Är som att jag är rädd för allt spännande ibland.

Bra grejer

Sen idag hade jag som sagt söndagsångest. Ångest för missade möjligheter, för apati, för valen jag gjort. Men jag gick en promenad och vädret var fint. Och när jag kom tillbaka fick jag en bild som gjorde mig väldigt glad så jag tränade stenhårt och sen har suttit och druckit te, skrivit och haft Howard Stern highlights i bakgrunden. Fått smarta ord, uppmuntrande ord och annat skoj som fått mig på gott humör. Är glad å tacksam och redo för att ställa om sinnet för nya utmaningar. Supernice och allt känns bättre. Jag har många fina vänner.

Senaste halvåret känns det verkligen som jag börjat leva. Men jag märker att jag sakta tenderar att gå tillbaka där jag var tidigare. Jag inser det, och kommer göra allt för att förhindra det. Jag gillar att leva. Jag vill ta risker och åka på äventyr. Jag vill göra det jag vill göra och inte vara ett offer som folk tycker synd om eller vill ta hand om. Nej nu låter jag deppig, men jag är egentligen pepp. Blir bra det här!!!! :) :) :)

HEJ!!!!!!

Hej hallå.

Så jävla mycket har hänt på senaste. Jag har varit alldeles för arg (och kanske orättvis). Jag har ställt in mig på en skön sommarplan, men fått mothugg. Jag har blivit tillfälligt sommarkär och i princip frågat en tjej att hångla med mig. DRAMA (vem kan det va? :D) ! Det gick dåligt (så klart) men jag är glad. I det stora hela är jag så jävla nöjd.

Men låt mig prata om en grej som hände efter jobbet idag. Jag hade inbokat en promenad med en man som vi i denna blogg kallar Zachäus. Om jag någon gång får en son kommer han heta Zachäus, så om du är gravid å vill ha ett unikt namn, ta INTE Zachäus. Han är huvudkaraktären i den svincoola brevromanen Spader Dame av Claes Livjin och det är MITT namn. Ta inte det. Men seriöst, namnet har allt. Ett zäta (Z), ett äu-ljud från tyskan och känns bara allmänt coolt. Allvarligt, sno inte detta namn, det är coolast i världen och mitt.

Men iaf. Jag å Zachäus gick promenad. Zachäus är världens mest positiva människa. Han är imponerad av allt jag säger, har intressanta tankar. Men alltid när jag stöter på en positiv människa så blir jag nyfiken. Finns det något mörker, någon osäkerhet, någonting som visar att allt inte är på topp? Efter en 35 minuters promenad kan jag konstatera att jag blev peppad på livet av samtalet. Han är fantastisk. Man blir glad. Men han är rädd för tystnad. Jag är mer en lyssnare är pratare och jag märker när någon pratar bara för att undvika tystnad. Det är intressant. Sansa har LITE av den tendensen, men på ett annat sätt. Hon kan prata om allt och jag älskar att höra henne berätta om allt. Hon är en naturlig talare. Zachäus är lite på ett annat plan. Ok, låt oss jämföra Sansa och Zachäus.

Sansa är en flummig person. Alla hennes stories har sidospår som leder till en touch av osäkerhet. Det är rörigt. Hon rör till det, inser att hon rör till det och beklagar sig över det. Det är lite tråkigt, men spännande. Jag har inte koll på alla personer när hon berättar. Men i slutändan kommer hon fram till en mjuk, allmänmänsklig slutsats som man kan reflektera över, och det är fint och alltid intressant.

Zachäus är mer PÅ. Jag stammar, och har ibland svårt att få fram en klar tanke. Jag hinner säga en mening, sen vill jag tänka 5 sekunder på vad jag egentligen menar. Men Zachäus klarar inte det. Han går in och reflekterar direkt. Det är kul att höra på, men det är någonting där bakom den positiva, optimistiska attityden som tvingar honom att svara DIREKT.

Svårt å förklara.

Agnes har jag bara gått promenad med en gång. Men hon är klar. Hon har ett tydligt spår. Inga sidospår. Hon kan va osäker i sina tankar, men hon är inte rädd för tystnad. Jag kan se Sansa och Zachäus ARG om jag anstränger mig. Men Agnes kan jag inte se arg. Blir hon arg? Jag tror hon blir jättearg, och jag är så jäkla nyfiken på att se det. Jag kanske är konstig. Men mest nyfiken.

Jag minns första gången jag hörde Agnes svara i telefon när jag satt nere i deras gäng på jobbet. Jag sa till Kalle (ja vi kallar honom så för han heter typ så :D): ”Jag skulle vilja somna till hennes röst. Det är som meditation” och Kalle svarade ”Haha aa man blir lugn”.

Vad vill jag säga?

Jag vet inte.

Men jag är i en period där jag vill ta chanser. Leva. Jag är nöjd med alla mina beslut idag och ikväll. Det är spännande.

Jag vill också nämna Jane. Hon är unik och påminner om mina systrar. Hon har svar på allt, men är osäker ibland.

Jag tänker på min favoritjournalist Christopher Hitchens. Han var en ganska dryg man. En sån som visste bäst i alla lägen. Men sen läste jag hans biografi och när han fick utmaningen att beskriva sig själv med ett ord sa han ”insecure”. Och det är en man som söp och rökte sig själv till döds. Och jag minns att jag blev så jävla ledsen, och blir halvt tårögd nu. Han var min idol, hade ett fantastiskt språk och hade alltid svar på tal. Men i sin själ kände han sig osäker. Sorgligt och fint på samma gång. Och det är därför jag är inspirerad av osäkerhet. Den kommer i alla former och kan döda och inspirera på samma gång.

Hej då.

Endre mot Pixbo

Hej!

I lördags satt jag på biblioteket. Det var rätt trist faktiskt, men välbehövligt. När jag hade tröttnat frågade hon, som vi kallar Agnes, om jag ville följa med och se innebandy. Det ville jag jättegärna och blev glad för att slippa vara ensam. Det var första gången jag var på ICA Maxi Arena. Så hon och Sansa och en annan tjej hämta mig och sen åkte vi till arenan.

När vi hade parkerat gick vi mot ingången. Men jag var lost och visste inte vilken väg vi skulle gå.

”Jo men vi går över rabatten” sa Agnes och jag lydde hennes tips för jag kände mig som jag åkt in i en ny värld av Söndagsnöjen. Allt jag kunde göra vara följa henne. Sen gick jag över rabatten och hon skratta och gick runt. Hon lurades den jäkeln. Vi skrattade åt det och sen var vi framme.

Jag blev väldigt imponerad av hur jäkla proffsigt allt var. Ljuset, musiken, kamerorna, tv-apparaterna… Allt kändes ”stort”.

Jag kände igen många av spelarna och känner några lite grann i alla fall. Det var också jäkligt häftigt. När Frida gjorde ett sjukt snyggt 3-0 mål jublade jag lite. Hon som annars är liten, söt och rolig visade sig vara en riktig fighter. Det var coolt! Tänk att hon som fuckade upp min julkalender nu står här och kämpar på innebandyplanen i högsta ligan.

”Ser du, det är Frida!” utropade Sansa.

”Aa jag vet!” sa jag.

”Har hon färgat håret blondare?”

”Tror inte det. Eller jag vet inte. Det har hon säkert” sa jag.

Sen reducerade Pixbo till 3-1 innan det var paus.

”Nu tar vi kaffe” sa Sansa.

”Jaha okej” sa jag å följde med för jag kände mig fortfarande som en ny kille i klassen. Bara att följa tjejerna som tog med mig hit. Det är så mycket grejer jag inte gjort men jag vill testa och det här var första steget. Så vi allihopa köpte kaffe och alla andra köpte också kaffe och jag kände mig del av gemenskapen för vi alla drack kaffe. Och jag hälsade på folk jag kände igen och det var liksom nice.

Det är sånt här normalt folk gör på helgerna alltså? Intressant! Och ganska mysigt! tänkte jag.

Men jag kände mig lite som en utböling när Sansa började tjata att om hon ville köpa en boll.

”Jag vill ha en boll! Ska jag köpa en boll?” frågade hon. Frågan var riktad till Agnes eller Goodbye (tredje tjejen) men jag försökte svara för jag ville vara del av gänget så jag sa typ:

”Umm ja men jo… jovisst köp en boll väl”

Sen gick Sansa iväg och jag tänkte fråga Agnes vad Sansa skulle med en boll till men vi hann inte riktigt reda ut det förrän Sansa var tillbaka och besviket meddelade att hon inte orkade skaffa en boll.

”Aaaah… Typiskt… Alltid när man vill ha en boll så får man ingen” sa jag och låtsades veta vad jag pratade om och tittade runt på alla omkring mig för bekräftelse på att jag hade sagt något rimligt. Ingen reagerade eller hörde mig tror jag. Eller så var de bara artigt tysta gentemot min väldigt konstiga kommentar.

Sen gick vi tillbaka till våra platser och fortsatte att dricka kaffe. Sansa skickade snaps till folk och jag försökte någon sekund snoka vem hon skrev till men det var inte så roligt. Sen gick en liten tjej förbi oss så vi var tvungna å dra in benen. Hon fortsatte sedan gå hela vägen bort till andra änden av salen. Agnes kunde inte sluta att skratta åt detta och jag tyckte det var så kul att Agnes blev helt till sig.

”Kolla hon fortsätter gå!” sa hon å peka å skratta ihjäl sig så alla som satt på raden längre bort trodde vi pekade och skrattade åt dom. Det var väldigt roligt och jag kände för några sekunder att jag liksom var med i matchen, med i livet. Superrelaxed kände jag mig. Skumt hur såna känslor kan komma av att nån skrattar åt en liten tjej som går på en läktare.

Aja, sen tog matchen slut och vi åkte hem. På hemvägen pratade vi i bilen om hur gammal jag är. Det gör vi alltid. Det var ganska kul faktiskt och jag var supertacksam att jag fick följa med för det var en lördag då jag var upptagen från början till slut. Vill att varje dag ska va så.

Skriva på biblioteket

Hej allihopa,

idag jobbade jag och det var stundtals väldigt segt. Det är inte roligt. Och jag var lite irriterad och hade tråkigt och ville hellre skriva. Jag känner att jag är redo att göra något annat.

Men idag hade jag och Sansa (sorry för det namnet, jag tänkte inte så mycket) bestämt att vi skulle till bibblan. Hon skulle plugga å jag skulle skriva. Nu har vi varit här i drygt 38 minuter och det har gått bra hittills. Men det började med att jag dunsade min nya dator i skrivbordet så att det eka i hela byggnaden. Vi skrattade lite åt det.

Sen kollade jag upp jobbsidor och hittade roliga artiklar jag vill skriva. Det är svindåligt betalt men det är roliga ämnen som kräver att jag gör lite research. Jag kommer definitivt ha jobb att göra när jag börja skriva ordentligt.

Jag har saknat att sitta på bibblan – jo förresten – jag glömde säga att jag alltså avbröt mina jobbskriverier och bloggar istället. Det är roligare och jag är så extremt lättdistraherad när jag egentligen borde koncentrera mig. När jag sitter hemma i min lägenhet och skriver något seriöst så har jag öronproppar i mig. Ett barn som skrattar utanför eller en granne som hostar kan döda det sällsynta flow som jag är i.

Nästan precis när vi kom så satte sig en tant, som såg ut som en uteliggare, bredvid oss. Hon öppnade sin dator och sen somna hon direkt. Samtidigt började en dåre vissla jättelänge i caféet nedanför där vi satt. Om det är 10 personer i en grupp och en av dem visslar – då är det den enda person som INTE blir irriterad. Vissla gör man själv eller i max 5 sekunder bland andra. FUCK nu börjar han igen. Jag vet inte varför men jag är säker på att det är en kille.

En annan sak jag tänkte på är att jag tycker det är svårt med korta stolar å höga bord. Jag hittade ingen bra sittposition.

Och jag har svårt att koncentrera mig när jag sitter mitt emot Sansa idag. För i min ögonvrå så tror jag att hon söker ögonkontakt men hon skiftar bara blicken från datorn till sina böcker eller nåt. Sen gör jag så tre gånger och då tittar hon upp för hon ser att mina ögon rör sig i sin ögonvrå. Sen undrar vi om vi vill varandra något men det vill vi inte så man ler bara och så undrar man vad som hände.

Nu vaknade tanten lite och jag ska gå tillbaka till att skriva jobbgrejer nu, vi hörs. Hej då.

 

HEj

Hej på er.

 

Igår var en jätterolig dag. Så rolig att jag inte hann skriva. Eller jo det hann jag egentligen, men gjorde inte det för jag spelade Starcraft 2 och tog några öl och hade supertrevligt. Men vill berätta lite ändå. Här är lite vad som hände.

Jag hade en svart blank skjorta på mig. Jag tog en sån där roll för att dra bort damm, men det var massa damm kvar ändå. Det var lite surt. Men kände mig överlag väldigt snygg.

Jag satt å jobba. Sen hade jag massor av ärenden och folk att besöka i huset bredvid. Först ut var Agnes med gympan. Det är min favorittid på dagen generellt. Men det är svårt när hon ska göra axel å ryggstretchövning och jag har en hyfsat tight skjorta på mig. Jag visar då magen jättemycket och kan inte sträcka ut ordentligt. Men det gick bra och vi hade roligt. Och en kille bjöd på kaka. Jag åt två.

Sen gick jag och hämta en nyckel av en tjej. Sen gick jag till Sansa och frågade hur vi ska göra med ett gemensamt möte vi ska hålla för våra team. Det var roligt och vi bestämde att vi ska ses på måndag och planera det. Ser fram emot planeringen mer än själva mötena. Men blir säkert bra.

Sen besökte jag en annan tjej som skulle ha hjälp med att uppdatera företagets hemsida. Hon var duktig och visste typ mer än mig så det var inga problem. Det var också roligt. Hon frågade sen via Skype hur man lägger in i noteringarna att man gjort en ändring. Jag visste inte. Men jag råkade hitta andra grejer när jag försökte ta reda på hur man gjorde. Det var då det hände.

Jag råkade hitta alla jobbets lönespecar. Så jag vet typ vad alla tjänar nu. Blev lite deprimerad men jag har ju sagt upp mig så orkar inte tänka på det. Sen rapporterade jag det och folk tackade mig men det var lite stressigt för jag fick hjälpa till att fixa det och jag hade egentligen annat att göra.

Sen på kvällen var det trevligt. När jag lagt mig ringde en gammal kompis å fråga om jag skulle med ut. Long story short: Jag gick ut. Hade massa serious relationship talks med gamla kompisar.

Vi hörs snart igen hej då.

Dags å skriva

Hej Dagboken.

lol

Idag kom jag tillbaka till jobbet efter 3 dagars ledigt. Det var ganska tråkigt, men blev kul till slut. Vi hade gympa med Agnes och det var skönt och peppande. Jag är supernervös inför ett spinning-for-charity-event där jag ska cykla i 1 timme. Jag tror inte jag klarar det med Agnes övertygade mig om att jag kan klara det. Jag är fortfarande tveksam men väljer att lita på att jag fixar det.

Jag åt chili från Kafeit. Det var gott som vanligt men väldigt dyrt. Jag måste börja spara in cash snart för jag har sagt upp mig och kommer antagligen behöva vända på varje krona i början. Skriva, träffa folk, röra på mig och ha lägenheten ren. Det kommer vara mina 4 prios och jag har typ aldrig någon klarat det innan sen jag började jobba heltid på ett vanligt 8-17 jobb.

Annars hände inte så mycket idag. Råkade luncha med en som vi kan kalla Jane. Hon är rolig och väldigt framåt. Hon ställer väldigt raka frågor och är nyfiken vilket jag uppskattar.

Fikade inte på hela dagen men åt lite godis och frukt. Det var nice. Har inget mer att säga för tillfället. Tråkig uppdatering på bloggen. Men kanske blir roligare imorn vem vet. Är ju fredag. Har inga låt- eller boktips idag det får bli nästa gång.

Hej då :)

HEEJ

Hej,

mycket har hänt.

Men svårt å minnas allt.

Igår byggde jag ihop en säng. Fett skön. Alldeles för sena vuxenpoäng. Har dock inte slängt ut min gamla säng. Nån som vill ha? Den är fräsch (har varit väldigt dåligt med action på den).

Sen hade vi teamfest i lördags. Det var supertrevligt. Vi hade frågesport, åt mat, drack öl och skrattade gott. Korven var god och tårtan var, förutom god, även knaprig. Sällan knaprig tårta låter bra, men den var god.

Igår kväll gjorde jag en ny låt då jag fick lite inspiration. LOL. Endast Junior får höra den.

Vi hörs imorgon kompisar :)

Litteratur

Hej.

Idag var en fantastisk dag. Fullt upp med jobb hela dagen och Eva var rolig som aldrig förr. Hon får för sig att nåt är roligt och börjar skratta så hon gråter. De flesta runtomkring, inklusive mig själv, skrattar med. Sen tröttnar de andra. Men jag tycker det är roligast när hon fortsätter skratta och alla andra börjar sucka lite. Man ser paniken i hennes ögon. Jag gillar det.

I slutet hjälpte jag hon som vi kallar Agnes, med att få igång ett program som många haft svårt med. Jag klarade det direkt efter att ha tänkt lite. Jag gav verkligen 100 %. Jag ville så gärna hjälpa. Spontana reaktionen var att säga ”jag kollar på det här nere vid mig” och sen smita iväg och gå i lurker mode (som jag kallar det när man tar på sig hörlurar på högsta volym och bara vill lösa problemet). Men det behövdes inte den här gången. Hon log och det var roligt och sen dagen var klar.

Jag har massa noteringar om roliga grejer Eva gjort, men kanske ska ta det nån annan gång. En sak jag vill nämna på rak arm, var att hon sa ”Sorel (det är ju mitt namn här i bloggen), det är en spindel här, döda den!!!!” Hon var jätterädd. Men det visade sig att det var lite damm bara. Hon tyckte det var roligt och jag också.

Sen pratade jag om min favoritbok med killen som jag inte tror att jag döpt ännu. Vi kallar han för David tror jag. Han visar sån jävla passion. Han tar till sig alla boktips jag ger och ger så extremt intressant feedback, trots att han bara är 19. Vi har blivit riktiga pals. Jag älskar när folk frågar mig om böcker. Men det är samtidigt enda gången jag pratar på som en idiot. Om nån frågar ”jag vill läsa klassiker, ge mig tips” så går jag igång som en supernörd. Men han lyssnar. Och verkar genuint intresserad. Vi har bondat rejält. Folk som gillar att läsa är intressanta – typ inga undantag?

Hej så länge. Fredag imorn. YES!!! lets go.

Drömmen om mig

Hej.

Oj vad länge sen det var.

Eva utropade i måndags ”Jag drömde om dig igår!!!” Alla runtom oss låtsades jobba och koncentrera sig lite extra. Ni vet, typ harkla sig, justera stolen, stirra lite överdrivet intresserat in i skärmen med konfunderade miner…

Men alla smyglyssnade såklart uppmärksammat på vad som skulle följa. Tyvärr var det inte en särskilt intressant dröm – drömmar är sällan det. Evas drömmar är verkligen inget undantag. Förra gången drömde hon att vårt team hade fått något bombhot från Nordkorea så vi var alla tvungna att gömma oss i ett skyddrum. HAHAHHA:D Sitter faktiskt och småskrattar lite nu medan kaffekoppen kallnar och jag undrar varför jag alltid dricker kaffe så sent.

Men fan nu blir det sidospår här. Det blir alltid så när jag är ivrig och vill skriva. Huvudsaken i den här första delen är ju drömmen om mig. Och nu måste jag hitta på ett mystiskt smeknamn till mig. Det får bli Sorel.

Jo, tydligen hade Eva pratat i sömnen och sagt ”Sorel, du måste öppna kontot nu!”

”Jaha… Okej!”, sa jag och spärrade upp ögonen intresserat. Jag väntade på fortsättningen. Men den kom aldrig. Det var inte mer än så. Jag måste sänka mina förväntningar på Evas anekdoter känner jag :D (nä skoja, hon är jätterolig).

Sen i fredags hade vi AW på jobbet. Jag ska inte gå in på detaljerna. Jag har redan berättat storyn för typ 20 pers nu. Men det var ett jäkla äventyr.

I helgen var det annars chill tror jag. Riktigt tråkig helg får jag nog säga. Super waste.

På måndagen kändes allt som vanligt. Kul att prata med folk som man lärde känna på AW:n. På måndagseftermiddagen blev jag besviken. Såpass att jag tog ledigt dagen efter. Sen ångrade jag mig och blev superpepp på att kämpa vidare för jag körde en chansning att faktiskt berätta för några att jag var besviken. Det är inte min normala rutin. Normalt låser jag in mig och lider ut stormen. Men det är onödigt och det ska jag sluta med. Jag behöver nån som säger ”äsch kör på” typ och det brukar lösa det mesta. Jag är enkel.

Hände massa annat skoj, men det har jag glömt. Bloggen tillbaka för tillfället. Grattis.

Är redo att ta nya tag imorgon. Jag är glad :)

Jo, jag har ett gästspel i form av en recension här. Junior har testat en whiskey. Han säger såhär:

”Smak 8/10. Lukt 10/10”.

Tyvärr minns jag inte vilken whiskey det gällde, men jag tänker att hans fantastiska språk, ordval och beskrivande formuleringar bjuder på en sådan stark litterär högtidsstund att den står för sig själv … Bowmore hette den förresten, meddelade han nyss.

Musiktipset kommer också från Junior. Har lyssnat sönder denna i helgen efter att han tipsa om den:

Clamour For Glamour av The Ark

Här är en annan helt ok semicheesy låt:

Oh My Corazon – Tim Burgess