Hej,

mycket har hänt.

Men svårt å minnas allt.

Igår byggde jag ihop en säng. Fett skön. Alldeles för sena vuxenpoäng. Har dock inte slängt ut min gamla säng. Nån som vill ha? Den är fräsch (har varit väldigt dåligt med action på den).

Sen hade vi teamfest i lördags. Det var supertrevligt. Vi hade frågesport, åt mat, drack öl och skrattade gott. Korven var god och tårtan var, förutom god, även knaprig. Sällan knaprig tårta låter bra, men den var god.

Igår kväll gjorde jag en ny låt då jag fick lite inspiration. LOL. Endast Junior får höra den.

Vi hörs imorgon kompisar :)

Hej.

Oj vad länge sen det var.

Eva utropade i måndags ”Jag drömde om dig igår!!!” Alla runtom oss låtsades jobba och koncentrera sig lite extra. Ni vet, typ harkla sig, justera stolen, stirra lite överdrivet intresserat in i skärmen med konfunderade miner…

Men alla smyglyssnade såklart uppmärksammat på vad som skulle följa. Tyvärr var det inte en särskilt intressant dröm – drömmar är sällan det. Evas drömmar är verkligen inget undantag. Förra gången drömde hon att vårt team hade fått något bombhot från Nordkorea så vi var alla tvungna att gömma oss i ett skyddrum. HAHAHHA:D Sitter faktiskt och småskrattar lite nu medan kaffekoppen kallnar och jag undrar varför jag alltid dricker kaffe så sent.

Men fan nu blir det sidospår här. Det blir alltid så när jag är ivrig och vill skriva. Huvudsaken i den här första delen är ju drömmen om mig. Och nu måste jag hitta på ett mystiskt smeknamn till mig. Det får bli Sorel.

Jo, tydligen hade Eva pratat i sömnen och sagt ”Sorel, du måste öppna kontot nu!”

”Jaha… Okej!”, sa jag och spärrade upp ögonen intresserat. Jag väntade på fortsättningen. Men den kom aldrig. Det var inte mer än så. Jag måste sänka mina förväntningar på Evas anekdoter känner jag :D (nä skoja, hon är jätterolig).

Sen i fredags hade vi AW på jobbet. Jag ska inte gå in på detaljerna. Jag har redan berättat storyn för typ 20 pers nu. Men det var ett jäkla äventyr.

I helgen var det annars chill tror jag. Riktigt tråkig helg får jag nog säga. Super waste.

På måndagen kändes allt som vanligt. Kul att prata med folk som man lärde känna på AW:n. På måndagseftermiddagen blev jag besviken. Såpass att jag tog ledigt dagen efter. Sen ångrade jag mig och blev superpepp på att kämpa vidare för jag körde en chansning att faktiskt berätta för några att jag var besviken. Det är inte min normala rutin. Normalt låser jag in mig och lider ut stormen. Men det är onödigt och det ska jag sluta med. Jag behöver nån som säger ”äsch kör på” typ och det brukar lösa det mesta. Jag är enkel.

Hände massa annat skoj, men det har jag glömt. Bloggen tillbaka för tillfället. Grattis.

Är redo att ta nya tag imorgon. Jag är glad :)

Jo, jag har ett gästspel i form av en recension här. Junior har testat en whiskey. Han säger såhär:

”Smak 8/10. Lukt 10/10”.

Tyvärr minns jag inte vilken whiskey det gällde, men jag tänker att hans fantastiska språk, ordval och beskrivande formuleringar bjuder på en sådan stark litterär högtidsstund att den står för sig själv … Bowmore hette den förresten, meddelade han nyss.

Musiktipset kommer också från Junior. Har lyssnat sönder denna i helgen efter att han tipsa om den:

Clamour For Glamour av The Ark

Här är en annan helt ok semicheesy låt:

Oh My Corazon – Tim Burgess

Hej!

Glömde skriva igår. Så vi kör allt här nu.

Igår:

Junior ville gå till H10 och köpa frukost. Jag följde med. Eva orkade inte gå med men ville ha en Soya Latte. Sen följde chefen med också och det var skoj. Det slutade med att vi allihopa köpte en Soya Latte. Jag kände mig som en superhipster när jag beställde det. Soya Latten var lite strävare och lite sötare än en vanlig latte. 3/5, will not buy again but worth trying.

Sedan läste Junior min blogg från jobbdatorn och ställde massa jobbiga frågor, typ ”Vem är Sansa?” fast han egentligen visste. Junior är skön.

Eva berättade sedan om en dröm hon haft. För mig som har lågt tålamod för anekdoter kände direkt att jag ville avbryta historien. Jag vill varna ALLA att berätta om drömmar. Drömmar är extremt ointressanta för alla. Dels för att man i princip alltid överdriver sina drömmar i efterhand, dels för att de är så random. Men drömmar från roliga människor som Eva blir lite roligare. Ska inte återberätta drömmen här för ni kommer somna. Men ville bara nämna det – vill ni berätta en historia så lämna drömskrivandet bakom er. Det är aldrig intressant om det inte finns en plan bakom (Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij är ett grymt exempel btw). Detta gäller alla utom Eva Eng för hennes dröm var awesome. Fortsätt berätta allt om allt, för det är min motsats och jag älskar det. Alla andra: håll drömmarna för er själva.

Sen åt jag lunch och Agnes och Sansa joina mig. Jag blev jätteglad. Ska byta namn på båda dessa karaktärer så småningom. Men det får vara så för tillfället. Det var trevligt. De är roliga och jag blir avundsjuk på hur mysigt de har det.

Sedan visade mig Junior hur man fyllde i en A3:a. Jag har fyllt i någon själv en gång men den blev så dålig att jag fick skäll. Jag kan inte låta bli att försöka vara rolig när jag gör någon värdelös uppgift. Det finns inget jag hatar så mycket som bullshit och slöseri med tid. Paradox. Men ändå.

Junior ville sen gå slänga lite gamla kartonger och ville att jag skulle följa med. Så det gjorde jag. När vi var där gick brandlarmet i huset där vi normalt sitter. Larmet hade slutat låta när vi kom tillbaka. Men jag fick för mig att ta hissen. Och så fort jag tryckte på hissknappen gick larmet igen och vi båda fick panik. Jag sprang upp till min plats och såg att det var tomt överallt – såklart, eftersom det var brandlarm och alla hade sprungit ut. Jag fick ännu mer panik. Junior den idioten blev så rädd att han var tvungen att springa på toaletten. Kontentan är att vi alla överlevde och att vi har ett minne för livet för hur jag och Junior agerade. Småskrattar fortfarande.

Och vad är väl min blogg utan något utfall från Eva Eng. Helt seriöst, jag satt tyst i lugn och ro och jobbade. Helt plötsligt började Eva Eng att gapskratta. Helt utan anledning – jag lovar – hon sa det till och med själv efteråt. Jag tittade då såklart på henne med förundrad blick och hon utropade: ”VAD ÄR DET NU DÅ JOCKE? VAD ÄR DET NU?” och jag blev helt ställd. Jag svarade ”Va? Du börjar skratta helt plötsligt och sen frågar du mig vad det är?” Hon skrattade ännu mer och sa ”jag måste gå och kissa” och sen gick hon. Jag fattar ingenting men skrattar lite när jag tänker på det.

Det hände massa annat men det har jag glömt eller har svårt att formulera.

IDAG:

Idag pratade jag med en 65+-årig säljare från Norge. Vi är supertajta. Han har varit så jäkla otrevlig mot mig vid några tillfällen men när vi pratar är vi bästisar och skrattar. Han har samma humor som jag. Och jag älskar hur han försvenskar sin norska och jag förnorskar min svenska när vi pratar. Skum relation. Men fett med respekt, som kidsen säger.

Sen åt jag ingen lunch. Eva Eng överdrev med frukostfikan så jag hade så mycket fika att jag inte behövde äta lunch. Jag gick och köpte hårvax, slips, skor och linnen på lunchen istället. Det var nödvändigt.

Sen gick alla i mitt team hem och jag såg en fråga på Facebok som jag inte kunde lösa. Så jag frågade på chans Sansa. Hon sa ”ring mig” och jag ringde och försökte vara så rolig som bara jag kan vara. Hon skrattade lite och jag blev glad. Sen hjälpte hon mig lite och jag blev glad igen.

Sen gick jag hem.

Hände mer, men orka. Jag och Junior hade möte. Junior har världens bästa humor och har väldigt bra tålamod med mig som har extremt svårt att vara seriös under en längre period. Vi är ett bra team och jag tror vi kommer vara vänner länge.

Imorrn är det AW med white party tema. Jag har tänkt köra all in. Kanske publicerar en bild imorgon till och med. Om inte annat har jag säkert en massa stories att berätta.

Hej så länge.

Just det, låt och boktips:

Thunder – Imagine Dragons. För jag är så jäkla hajpad inför fredag och vill parta.

Baukis och Filemon – Publius Ovidius Naso. För det är världens bästa och finaste kärlekshistoria alla kategorier.

Hej.

Idag pratade jag en del i telefon på jobbet. Det var hyfsat roligt. Snackade bland annat med en arg, känd Sverigedemokrat som gjorde att jag inte fick äta lunch med hon som bjöd på bullar. Jäkla SD.

Vi hade också gympapass med… vad ska vi kalla henne då… hmmm… vi kör på Agnes för tillfället. Det var roligt. När jag hälsade på Agnes i deras rum såg jag också en annan superung kille som jag snackade massa litteratur med på en fest. Jag lovade då att ge honom en bok. Så jag sa till honom att imorrn ska jag ta med mig boken! Den är nedpackad, ta det lugnt. Han blev glad. Boken är David Copperfield, och är den bok som fick mig att börja studera litteratur. Tänkte packa ned massa andra böcker som jag vill ge bort, men bäst att börja smått. Jag blir så jäkla superhajpad så fort nån visar något intresse för läsande eller skrivande!

Senare ringde det en enda telefonsignal på Evas jobbtelefon. Hon tog på sig headsetet men personen som ringde la på. Detta kunde hon inte förstå så hon frågade sig själv i typisk Eva-anda ”Nämen? Vad hände nu?” sen väntade hon några sekunder och fick ingen respons. Hon gav sig inte. ”Vad hände nu? Vad hände? Vad hände?”

Jag som för tillfället var väldigt koncentrerad på en jobbig arbetsuppgift sa då lite smådrygt (jag är extremt sällan dryg, och i så fall bara mot folk jag gillar): ”Jaa du Eva… Det är VÄLDIGT svårt för mig att svara på! Men det verkar som att någon ringde och sen la på?!” Det var då det började brista för henne. Som tur var blev hon inte ledsen. Hon började istället skratta så hon började gråta. Det slutade med hon travade upp till sitt gamla kompisgäng där hon jobbade tidigare. Eva är rolig, trygg och näpen.

Jag fick lite senare småpanik för jag hade tappat bort min mobil. Eva ringde den men vi hörde ingen signal. Jag sprang ned på toaletten och såg den där. Den hade säkert legat där i över en och en halv timme. Cred till kollegorna på bygget att ingen snodde den. Jag sprang ut från toan och andades ut. Dels för mobilen var funnen och dels för att det luktade så illa där inne.

Så småningom spreds ryktet om att det var bullar på gång. Och jag fick en bulle till slut! Det var… svårt å komma på meningsfulla namn alltså. Jag kör ännu ett tillfälligt namn tills jag kommer på nåt bättre och kallar henne Sansa. Det var hon som bjöd på fikat. Hon är också förjäkla rolig. Och cool som fan.

Och idag lyssnar jag annars på Country House av Blur. För jag är glad, nostalgisk och lite uttråkad.

Och boktipset får bli David Copperfield. Extremt bra bok att läsa om man är ung man som tycker att man lider och vill bil kär. Gråta på beställning-inlägget som är låst handlar för övrigt om David Copperfield och den enda scen från en bok som faktiskt kan få mig att gråta varje gång. Och jag gråter aldrig, speciellt inte när jag läser. Aja, nog för idag. Har vi tur kan jag skriva några rader om Sansa och Eva eller någon annan imorgon. Hoppas på att Junior är tillbaka också för jag saknar honom lite.

Hej då.

Hej.

Jag kommer inte skriva riktiga namn här. Killen mitt emot mig kan vi kalla Junior. Han var sjuk idag så jag passade på att boka in semester på alla dagar kring jul och nyår. Deal with it, säger jag.

Sen gjorde tjejen bredvid mig en skum grej. Vi kan kalla henne Eva Eng. Hon tappade något jättetungt i golvet. Sen sa hon ”Oj men gud… oj då” och böjde sig ned för att plocka upp det. Sen tittade hon omkring sig för att se om någon märkte något. Jag märkte så hon kollade på mig och sa ”Hehehe… Ojdå… Hihihi… Jaha… Jag tror jag måste gå och kissa…”

Jag blev lite mållös men svarade ”Aa… gör det du.” Jag vet inte varför hon behöver kissa när hon tappar något i golvet. Eller varför hon behöver säga det till mig. Men hon berättar alltid när hon ska på toapaus oavsett anledning så jag funderade inte så mycket mer på det. Vissa mysterier går inte att lösa.

Sen sprang hon iväg och mumlade fler jaha, oj då och hihihi. Sen kom hon tillbaka efter 10 sekunder och sa ”Oj då, jag måste ju låsa datorn. Man vågar inte ha den olåst när du är här” och tittade på mig. ”Ja, det kanske är bäst”, svarade jag. Sen skuttade hon iväg och fnittrade och gick på toa, antar jag.

På eftermiddagen läste Eva Eng på intranätet att några nya personer har börjat på jobbet och hon undrade högt vilka det var. Igen visste jag inte om hon pratade med mig så jag tittade runt om någon annan reagerat. Men det hade de inte. Så jag svarade ”Åfan, är det någon du känner?”

”Nä, jag tror inte det” sa hon. Men jag ska kolla på Facebook. Så kollade hon på Facebook vilka som börjat på jobbet. ”Jaha, vi har massa gemensamma vänner” sa hon om en kille. ”Jaha, coolt”, svarade jag.

Ungefär 3-4 gånger om dagen säger hon ”Oj parkeringen!” och tar fram sin mobil och betalar någon parkeringsavgift, tror jag. Hon frågade sin skärm om den hade Parkster. Jag tyckte det var sorgligt att skärmen inte svarade så jag svarade istället. ”Nej, jag har ingen bil”. ”Har du ingen bil?” frågade hon då. ”Nej” sa jag. ”Jag sålde den när jag flyttade till Gotland.”

Vi har väldigt många bra samtal om dagarna.

Sen visade hon en bild på sin dotter. Dottern hade slagit i tanden för hon hoppar så mycket. Jag blev väldigt nyfiken på vilket sätt man hoppar för att slå ut tänder. ”Det har hänt en gång förut”, sa hon då. ”Hon ställer sig på ett bord och hoppar ner. Hon älskar det.” Det tyckte jag var jätteroligt och jag skrattade.

Jag fick också samtal från en tant som ville komma fram till Riksbyggen.

”Har jag kommit rätt då? Jag är 91 år och vet inte vilket nummer jag har ringt? Är det här 86 68 0… 086? Gud jag skriver så dåligt, jag ser inte vad jag skrivit.”

”Nej, nu har du ringt till ”jobbet”. Och du har ringt 20 xxxx.”

”Jaha… Kan du ge mig det numret igen, snälla…”

”Eeehm… numret till Riksbyggen menar du?”

”Jaa just det.”

Jag googlade på riksbyggen och sa:

”Då har jag numret här. Har du papper och penna?”

”Vad sa du att du hade för nummer?”

Jag tog en paus.

”Du vill ha numret till Riksbyggen eller hur?”

”Ja, kan du säga det, jag är 91 år och skriver så dåligt.”

”Okej” svarade jag. ”Då är det 07.”

Jag hörde ljud av penna mot papper. Det lät som hon skrev en hel roman.

”Jaaa…”

”70”

”Jaaa… 707. Sen då?”

”Nej, NOLL SJU SJU NOLL.”

”Åh jag skriver så dåligt… Kan du ta det från början”.

Jag förstod inte vad hon menade. Vi hade ju knappt börjat?

Det löste sig till slut. Det tog ungefär 15 minuter men jag tvekar på att hon kom fram ordentligt. Men hon var snäll.

Sen åt jag lunch mestadels ensam.

Här är en låt jag lyssnat på: Johnny Cash – Solitary Man. Den lyssnade jag på för jag känner mig ensam, hoppfull och cool idag.

Och sen fortsatte jag läsa Candide av Voltaire. Jag har läst den en gång förut. Den är ganska rolig, men passivt aggressiv. Han skrev den typ som ett debattinlägg mot en samtida filosof som tyckte att vi levde i den bästa av världar, trots all jävelskap som finns. Äsch, ni kan kolla wikipedia själva. Den är inte superintressant, men kort och lättläst och refererar till såna grejer som är allmänbildning och coolt att kunna. Typ vad ord som Eldorado egentligen betyder.

Snart vill jag ge fler bra låtar och litteraturtips. Och framför allt vill jag introducera fler roliga karaktärer från mitt liv i denna blogg.

Hej på er så länge.